Karl XI

Om den nya kungen

Karl XI Gustav föddes i Göteborg 24 November 1655, på slottet Tre Kronor och dog 5 April 1697. Han var gift med Ulrika Eleonora av Danmark. 28 september 1675 blev han krönt av Laurentius Stigzelius i Uppsala. Hans mamma var drottning Hedvig Elenora och hans pappa var Karl X Gustav. Karl XI regerade mellan 1660 – 1697.

Under hans liv

När Karl fyllde fyra år blev han kung. Under hans liv led han av dyslexi och han var ofta sjuk när han var liten. Läraren fick inte anstränga kungen, det var en befallning. När han var nio år kunde han därför varken läsa eller skriva utan andra fick skriva hans saker åt honom. När kungen var sjutton år skulle han regera men när han var i rådet var han osäker, så om han blev tillfrågad någonting höll han bara med. En italienare kom till sverige och sa att han såg ut som en människa som var rädd för allting. Men när han var uppe på Briliant blev han inte lika osäker. Briliant var hans häst och på Briliant jagade han och red mycket. Han jagade i Västmanland, därför att hans kungsträdgård låg där och han reste dit så ofta han kunde.

Kriget

Skånska kriget är det krig som utspelade sig 1675 – 1679 mellan Danmark och Sverige. Kriget ägde rum i Skåne och Bohuslän. I början gick kriget mot danskarna också dåligt. Efter en tid såg sig Karl XI tvungen att själv ta över befälet över den svenska armén. Han upptäckte då att den befann sig i ett uselt skick, ingen brydde sig om han i förmyndarregeringen. Kungen, som blivit myndig bara tre år tidigare, hade hittills spelat en underordad roll. Han var ordblind och blyg, men en god lyssnare och väl hemmastadd med det kärva soldatlivet. Kriget gick mycket dåligt vid tidpunkten för kungens ingripande. Den svenska flotten, ledd av tappre Klas Uggla, tillintegjordes utanför öland och danskarnas landsteg i skåne men en armé som tvingade den svenska hären att lämna Skåne. År 1675 blev det fred mellan Danmark och Sverige. År 1680 bildades Karlskrona. Karl XI tog över Skåne och Blekinge från Danmark år 1675.

Karl XI:s ceremonidräkt

Karl XI bar denna ceremonidräkt för att hedra sin fars död. Den är i purpurfärgat gyllenduk med silver och guldbroderi. Den hade beställts till riksdagens öppnande i göteborg i januari 1660. Den hellånga dräkten var tvådelad och bestod av en överdel och en kjol. Dräkten snördes ihop i ryggen som en kvinnoklänning med en flätad snodd av guld och silvertråd.

Karl X

Karl X Gustav

Karl föddes 8 november 1622 på Nyköpings slott och han dog redan när han var 37 år.

Släkt

Karl växte upp med sin pappa, Pfalzgreven Johan Kasimir. Karls kusin, den blivande drottningen Kristina och Karl var hemligt förlovade men när hon blev myndig och ville bli katolik bestämde hon sig för att flytta till Rom. Då tog Karl över tronen och blev kung. 1654 gifte han sig med en tysk prinsessa, Hedvig Eleonora. Efter bröllopet välsignade ärkebiskopen brudparet vid en särskild ceremoni på slottet.

Utbildning

Karl kunde tala flera språk och studerade utomlands i flera år. Han var en duktig ryttare och var väl utbildad i fäktning. Men trots sin utbildning var Karl krigare under nästan hela sitt liv.

När han blev kung

Karl ledde de svenska trupperna i Tyskland under slutet av trettioåriga kriget och när han blev kung dröjde det inte länge fören Sverige befann sig i samma krig. 

Krig

1655 gick Karl X Gustav med arme mot anfall mot Polen. Ryssarna hade tagit ett stort område i östra polen och svenskarna var rädda att ryssarna skulle få för stor makt vid Östersjön. Polackerna kämpade förtvivlat för att försvara sitt land. I 2 år krigade svenska armen i polen men sommaren 1657 hände något oväntat. Danmark/Norge förklarade ett krig mot Sverige. Svenskarna fick höra om kriget och lämnade polen.

Den kalla tiden.I januari 1658 frös havet till is. Kungen fick fundera mycket, kanske skulle det gå att marschera på isen? Soldaterna sändes ut för att pröva om isen höll. Natten 29-30 januari fick kungen höra det han hade längtat efter. Isen bar över hela lilla Bält ända till ön Fyn. Det var även så kallt att allt från bröd till öl frös till is. Soldaterna var tvungna att hugga sönder det i bitar för att kunna tina upp det.

Drottning Kristina

Kristinas barndom

Kristina föddes den 8 dec 1626. När hon föddes trodde alla att hon var en pojke men det var barnmorskan som hade sett fel. Hon var 6 år när hennes pappa (Gustav II Adolf) dog i det 30-åriga kriget mot katolikerna. När detta hände fick hon ta över tronen men hon var inte myndig så hon fick hjälp av en vän, Axel Oxenstierna, och regeringen att styra landet. Hon förstod inte riktigt att hennes pappa hade dött men hon gillade att folk bugade åt henne. Kristina uppfostrades som en pojke för att hon skulle ta över tronen. Hon lärde sig att rida,skjuta och hon lekte soldat. Hon lärde sig också franska, latin, tyska och grekiska. Kristinas mamma hette Maria Elenora av Brandenburg. När Kristinas pappa dog låste Kristinas mamma in sig i ett rum där satt hon länge och sörjde. Hennes pappa låg i en kista på slottet i ett år innan det blev en begravning. Två år efter pappans död bestämde Axel Oxenstierna att Kristina skulle flytta från sin mamma. Innan Kristina föddes hade hennes föräldrar fått tre barn men dom dog i spädåldern.

Kristinas flykt

I pappans testamente stod det tydligt att han ville att Kristina skulle ta över tronen. När kristina var i sjutton års åldern var Kristina hemligt förlovad med kusinen Karl Gustav som senare kom att ta över tronen efter henne. Kristina ville bli katolik så hon skickade ett brev till påven i rom och bad att han kunde skicka två katoliker som kunde lära henne om religionen. Men detta fick hända i hemlighet för man fick inte vara kung/drottning om man var katolik och därför klädde katolikerna som kom till Sverige ut sig till adelsmän för att få kontakt med Kristina. Kristina lämnade över tronen till kusinen Karl den X Gustav. Alla blev väldigt ledsna när Kristina avgick för att resa till Rom och bli katolik.

Vad hände sen?

Livet i Rom blev inte som hon väntat sig. Påven var missnöjd med hennes liv som katolik. “Hon måste leva ett frommare liv”, var hans synpunkt. Kristina var också missnöjd med att hon inte stod i centrum längre. Hon ville ha en betydelsefull roll i Europa men misslyckades med alla sina försök till att skaffa sig mer makt.
Efter varje misslyckande drog hon sig tillbaka till Rom igen. Åren gick och invånarna i Rom uppskattade henne mer och mer för varje år och till slut kallade romarna henne för “vår egen drottning”.

Kristinas sista tid
Kristina fick inga barn men många nära vänner. Hon dog av en sjukdom år 1689 och blev alltså bara 62 år gammal. Hon begravdes i St Peterskyrkan bland de allra förnämsta. Bland dem fanns kardinalen Decio Azzolino. Han delade hennes intresse för politik och kultur och det var han som fick henne att skriva sina memoarer. Azzolino dog bara några veckor efter Kristina.
Drottning Kristina är en stor personlighet i vår svenska historia. Man pratade länge illa om henne på grund av hennes förräderi mot kyrkan men även om Kristina var en förrädare så gjorde hon mycket bra för vårt land. Hon skapade fred mellan katoliker och protestanter och gjorde Sverige till ett respekterat land. Ingen svensk regent har någonsin väckt så stor uppmärksamhet utomlands som Kristina

Gustav II Adolf

Gustav II Adolf
Gustav II Adolf föddes på 3 kronor slott den 9 december 1594 och dog 6 november 1632, han blev alltså 38 år. Karl IX som var Gustav II Adolfs pappa, dog när Gustav bara var 16 år och därför fick han hjälp med att regera av adelsmannen Axel Oxentjärna. Trots att åldersskillnaden var stor så var de goda vänner. Gustavs farfar var Gustav Vasa, det var han som bildade Vasaloppet.

Gustav II Adolf styrde riket tillsammans med Riksskattemästaren och cheferna till armén, cheferna till domstolen och cheferna till flottan. Alla männen hade sina uppgifter i det kungliga slottet där deras kontor låg. Andra kungar hade själva bestämt hur riket skulle se ut, så Gustav II Adolf var den första kungen som stod nära sina rådgivare. Han lyssnade mycket till dem och bad dem mycket om hjälp. Gustav II Adolf grundade det kända skeppet Vasa som skulle bli Sveriges finaste skepp och som dessutom skulle imponera på fiender. En vacker söndag morgon mitt i sommaren den 10 augusti år 1628 låg Vasa skeppet vid kajen utanför Stockholms slott. Folk stod samlade för att vinka av männen på skeppet.

Kärlek

När Gustav var 19 år blev han förälskad i Ebba Brahe, och det sägs att hon var mycket vacker.
Tyvärr fick de inte gifta sig därför att drottning Kristina (Gustav II Adolfs mamma) inte tyckte att Ebba var fin nog för honom. Gustav var tvungen att gifta sig med en utländsk kvinna, Maria Eleonora av Brandenburg och Ebba gifte sig med en annan. Gustav och Maria Eleonora fick 2 döttrar men tyvärr dog den ena dottern vid 1 års ålder. Den överlevande fick namnet Kristina efter Gustavs mamma.


Trettioåriga kriget
Det största och kändaste kriget som Gustav den II Adolf var med i var det trettioåriga kriget. Kriget började 1618 och höll på till 1648. Gustav förlorade både många av sina trupper och dog själv i samma krig. Allt började i Tyskland på 1620-talet. Tyskland styrdes då av en tysk kejsare som var en katolsk man medan den norra delen av Tyskland var protestanter. Protestanterna gick emot kejsaren och var så våldsamma att de gick till kejsaren och hans ståthållare Jaroslav Martinic och Velén Slavanta och slängde ut dem genom fönstret. Som tur var landade de på sopor men de tog ut en hämnd som innebar att starta det trettioåriga kriget.

Den tyska kejsaren skaffade sig snabbt trupper med 7000 män som antingen var katoliker eller legoknektar. Legoknektar är en slags soldater som man betalar för att de ska slåss för en person till exempel kejsaren. Kejsaren erövrade snabbt södra Tyskland och sedan erövrade han västra och östra Tyskland. Till slut hade han bara den Norra delen kvar att erövra och det fanns mest protestanter i den Norra delen av Tyskland men sakta men säkert blev mer av Tyskland mer katolskt. Samtidigt i Sverige, när Gustav den II Adolf var kung så erövrade han Östersjöhamnarna. Han var väldigt rädd om sina hamnar i östersjön och han var rädd att den Tyska kejsaren skulle erövra dem. Då bestämde den svenska riksdagen att Sverige skulle slåss med protestanterna i norra Tyskland. Men Gustav II Adolf gjorde inte detta bara för att skydda sina egna hamnar. Sverige var ett protestantiskt land och kunde erövra nya områden i Östersjön. Gustav den II Adolf tog med sig hela 4650 män till Tyskland.

Slutet
År 1630 tog Gustav II Adolf avsked av sin dotter Kristina (som bara var 4 år) för att gå ut i krig. Efter 2 år dog han ute i dimman i Lutzen. Efter att Gustav lagts i kistan fick han ligga i slottet i ett år innan han blev begraven.

Vasasönerna

Erik XIV

Erik föddes en kall decembermorgon år 1533. Han var Gustavs Vasas enda son tillsammans med Katharina Sachsenlauneburg. Senare fick Erik många småsyskon när Gustav Vasa gifte om sig med en kvinna som hette Margaretha Eriksdotter. Tre av hans bröder var Sigismund, Johan och Karl. Erik var kung 1560-1568.

Eriks kröning

En vacker sommardag 1560 kröntes kung Erik i Uppsala. Kungens och hans soldater samlades på slottet och sedan tågade de i ett led till kyrkan. Kungen gick först, klädd i en rock av gyllene tyg som hade ädla stenar på sig. Sen kom hans bröder och efter det kom förnäma adelsmän bärandes på kronan, spiran, äpplet, riksnyckeln och rikssvärdet. När Erik kom fram till kyrkan så möttes han av biskoparna. Prästen höll en lång predikan och Erik lovade högtidligt att styra riket väl och hålla alla lagar. Sen klädde han av sig till midjan och ärkebiskopen smorde honom med en speciell olja på pannan, bröstet, mellan skuldrorna och på axlarna. 

Karin Månsdotter

7 år efter hans kröning så gifte han sig med sin lyckliga Karin Månsdotter. Hon var en tjänsteflicka som var dotter till en fattig knekt. Hon var en olycklig tjänsteflicka som sägs ha varit otroligt vacker. Andra kungligheter tyckte det var konstigt att han gifte sig med en enkel fattig tjänsteflicka. De fick fyra barn tillsammans: Sigrid som föddes 1566, Gustav som föddes 1568, Henrik som föddes 1570 och Arnold som föddes 1572. Eftersom Erik gifte sig med en tjänsteflicka istället för en kunglighet så fick han som straff att aldrig träffa sin familj mer. Eriks ena broder Johan tog över tronen 1569. Johan dömde sin bror till döden men han ändrade sig sedan och bestämde istället att han fick fängelse.

Eriks död

Erik dog den 27 februari 1577. Det sägs att Erik blev dödad av sin bror Johan när han gav honom en förgiftad ärtsoppa. Erik hade då suttit inspärrad i Örbyhus slott i norra Uppland i flera år.

Johan III

Johan blev kung av Sverige 1568 och regerade i många år, ända fram till 1592 då han avled. 

Kung Johans familj/släkt 

Johan var son till Gustav Vasa och drottning Margareta. Han föddes den 20 december 1537och han dog 1592. Johan hade många syskon. Tre av dem var bröderna Karl, Erik och Sigismund. Alla de tre bröderna blev senare mäktiga kungar. Johan var vän med kungen och trolovad med Katarina Jagellonica som han sedan gifte sig med. Tillsammans fick de sonen Sigismund. Kung Johan var lik sin far och var både våldsam och hade ett hetsigt temperament.

Johans stora intresse för byggen 

Johan var känd för sina stora och fina slott. Han byggde till exempel Vasaslottet men det var dyrt att föra krig så många gånger och bygga slott. Johan hade ofta ont om pengar och höjde ofta skatten. Många av människorna hade inte råd att betala och fick lämna sina gårdar. Johan byggde även kloster och kyrkor. Några av dem var Tyska kyrkan, Åbo domkyrka och Vreta kloster.

Karl IX

Hertig Karl 
Karl föddes den 4 oktober 1550 på Stockholms slott. Han dog den 13 oktober år 1611. Karl hade många syskon och två av dem var kung Erik och kung Johan. Karl var den yngste av bröderna och växte upp på Stockholms slott. När Eriks far dog 1560 fick karl ett hertigdöme som innehöll större delar av Södermanland och Närke och även några socknar i Västmanland, en liten del av Västergötland samt hela Värmland. Vid 15 års ålder var Hertig Karl med i det nordiska 7-årskriget och hade befälet över artilleriet, alltså den delen av soldaterna som sköt.                                       

Karl gör uppror

Den fjärde Juli 1568 gifte sig kung Erik med Karin Månsdotter och dagen efter kröntes hon till drottning. Deras enda gemensamma son Gustav, som fötts i januari samma år, blev officiell tronarvinge. Hertig Karl och hans bror Johan närvarade inte vid vigseln och kröningen. Istället begav de sig fem dagar senare till Eskilstuna Kungsgård som tillhörde Karl. Där anslöt några medlemmar från adeln och 300 av Karls ryttare och begav sig mot Östergötland. Där intog de Vadstena slott. Ytterligare medlemmar av adel anslöt sig där till hertigens uppror. Hertig Karl drog vidare till Stegeborg, där slottet gav sig utan strid och sedan vidare till Norrköping som han också erövrade. Under augusti fortsatte upprorsarmen norrut genom Södermanland och strider utkämpades med kungens trupper. Erik vann ett slag mot hertigarna vid botkyrka men upprorsarmén kringgick kungens armé genom att gå över Mälaren och sedan genom Västerås och Uppsala och sedan marschera mot Stockholm norrifrån. I mitten av september gjorde de halt på ängarna norr om Stockholm. Förhandlingar påbörjades med den belägrade kungen som bland annat blev tvungen att utlämna sin sekreterare Jöran Persson. I slutet av september släpptes en styrka ur hertigarnas armé in i staden där kungen till slut gav sig till hertig Karl. Erik avsade sig kronan och sattes i fängelse, där han så småningom avled. Kronan gick till broder Johan.

Gustav Vasa

Gustav Vasas riktiga namn var Gustav Eriksson Vasa. Gustav Vasa var en adelsman.

Gustav Vasas uppväxt

Gustav Vasa föddes år 1496. Han växte upp på Rydboholms slott i Uppsala. När Gustav var född var det Kristian II som härskade men i dalarna var det en bondhärd som var beredd om att ta upp kampen mot kung Kristian. När Gustav gick i skolan i Uppsala sa han till sin lärare Mästare Ivar ”JAG SKA GÅ TILL DALARNA OCH FÅ UT DALKARLARNA OCH SLÅ DANSKARNA PÅ NÄSAN”. Sen gick han ut från klassrummet och gick aldrig tillbaka.

Gustav på flykt
När Gustav fyllde 16 år kom han till Sten Stures hov. Där fick han gå en utbildning som en riktig adel behövde. Han var med i många strider mot kung Kristian men till slut blev han tillfångatagen av Danskarna och bortförd till Danmark. Ett år sedan rymde han från Danmark och flydde till Tyskland. 1520 kom han tillbaka till Sverige. Han sökte då upp sin syster och hennes man i Södermanland. Gustav kom när hans syster skulle åka till Stockholm och titta på kung Kristians kröning. Gustav bad dem att stanna kvar men de åkte ändå. En tid gick men sedan kom en tjänare till honom och berättade att Gustavs far och svåger hade blivit halshuggna i det som vi senare skulle komma att kallas ”Stockholms blodbad”. Hans mor och två systrar hade förts till Danmark som fångar och nu kände Gustav att han måste ta upp kampen mot kung Kristian.

Gustav i Dalarna

Kung Kristians vakter fanns överallt, han fick klä sig som en dräng så att ingen skulle känna igen honom. Han skulle till Dalarna för att söka efter några som ville ta upp kampen mot kung Kristian. Det finns många historier om vad som hände Gustav. Berättelserna har berättats som sagor för Dalafolket men man vet inte vilken som är sann och vilken som är påhittad. Det sägs att Gustav först kom till Anders Petterssons gård en mil från Falun. Gustav kände Anders mycket väl för de hade gått i skolan tillsammans. Anders kände inte igen Gustav Vasa och han sa inte vem han var. Anders Pettersson gav jobb till Gustav och han tog jobbet som bonde. En kväll såg en av Anders pigor att Gustav hade en guldstickad krage och hon berättade för sin husbonde om det. När han fick höra så kallade han till sig den främmande bonden. Genast kände han igen Gustav. Gustav talade om varför han hade kommit till Dalarna och Anders blev orolig för hans säkerhet och rådde honom att fortsätta till en tryggare plats. Då fortsatte Gustav sin långa vandring. Han kom till Arent Persson på Ornäs. Gustav sa vem han var och han blev väl mottagen. Arent lovade att han skulle vara säker där. Själv skulle han gå till grannarna och höra vad de tyckte om att Gustav Vasa var här sa han. Men han gick inte till sina grannar. Istället for han till Säter, där kung Kristian fogde fanns och berättade till Kristian om att Gustav Vasa fanns i hans hem. Kungen lyssnade ivrigt och nästa morgon for kungen med 20 knektar för att gripa Gustav. Arents fru såg att hennes make for mot Säter så hon anade oråd. Hon sa åt sin dräng att spänna en släde och sedan väckte hon Gustav och 

för att inte folk skulle se att Gustav flydde så hissade hon ner honom genom fönstret med hjälp av hoprullade lakan. När Arent kom tillbaka med de danska knektarna så var Gustav borta. Arent förlät aldrig sin hustru sägs det. Efter det kom Gustav Vasa till Sven Elfsson i Isala. Men där var det nära ögat att knektarna tog honom. Sven Elfssons hustru gräddade bröd och Gustav stod nära ugnen och värmde sig efter vandringen när knektarna kom in i stugan. Då slog Svens fru Gustav i baken med en brödspaden och sa till Gustav:

"Vad står du och glor på? Har du aldrig sett folk förut? Dra ut på logen och tröska!” Gustav gick sakta ut. Han förstod att han inte kunde stanna kvar. Sven beslöt att han skulle hjälpa honom att komma mer uppåt i landet mot Mora och Rättvik. Han gömde Gustav i en hölast på en vagn som drogs av en häst och så förde Sven honom upp mot de ödsliga skogarna. De hann inte så långt förrän de mötte på några danska spejare som omringade vagnen. Dom stack ner spjut i höt för att försäkra sig om att det inte fanns något i höt och sedan gav dom sig iväg. Men ett av spjuten träffade Gustav. Sven hade inte kört många meter förrän han såg blod droppa från släden. Då tog Sven en kniv och skar ett sår på hästens så att vakterna skulle tro att blodet kom från hästen.

Vid jul 1520 hade Gustav kommit till Mora. Just när folket kommit från kyrkan steg han fram på kyrkans backe och talade till dem. Han berättade om kung Kristian och alla grymheter som till exempel Stockholms blodbad, och uppmanade dem att beväpna sig och följa med honom och bekämpa kung Kristian. Men folket trodde inte på Gustav för de visste inte vem Gustav Vasa var och så hade de inte hört att han var grym förutom mot herrmännen. Så fick Gustav Vasa fortsätta sin långa vandring ensam. Han vandrade ensam genom skogarna mot fjällen. Han tänkte gå mot Norge och sedan bege sig utomlands men bara ett par dagar senare kom flyktingar till Mora. De berättade om hemska saker som kung Kristian hade gjort. Nu började dalslänningarna ångra att dom inte följde med Gustav Vasa. De skickade de två bästa skidåkarna för att komma i kapp Gustav och de kom i kapp honom i Sälen, nära Norska gränsen. De bad honom bli deras ledare när de skulle göra uppror mot kung Kristian. Alla i Dalarna ville vara med och befria landet från Kristian. Gustav Vasa kom till Mora år 1521. Då hade alla dalslänningar samlats.

Slaget vid Brunnbäcks färja

När kung Kristian var i Danmark så styrde Gustav Trolle. Han fick höra allt som hade hänt i Dalarna och han bestämde sig för att slå ner de upproriska. Den Danska armen slog läger vid Dalälven söder om stranden vid Brunbäcks färja, nära staden Avesta. På andra sidan älven fanns Gustav Vasas män i stora mängder. I danska armén fanns biskopen Jens Andersen och det berättas att biskopen frågade hur många människor i Dalarna som kunde ställa upp och 20 000 man blev svaret. Biskopen sa att inget kunde ro på dem för de åt barkbröd. Danskarna flydde men många blev dödade ändå.

Uppror och strider

År 1531 sa kungen att alla skulle betala skatt med en kyrkklocka från varje län. Om man vägrade fick man betala klockans värde i silver. När kungens män kom till leksand ville inte bönderna betala så de överföll och nästan dödade dem. De sa till de andra bönderna att de också borde göra uppror. Nästa år kom kung Gustav och sa ”kommer ni ihåg att ni lovat mig trohet? Nu ska Dalarna bli en lydig landsända, eller också ska jag hålla en sådan mönstring, att man varken hör hund skälla eller tupp gala efteråt. Hellre får Dalarna ligga öde än att jag har ett fiendeland här!”När kungen hade slutat tala blev de som hade lett upproret halshuggna. År 1527 ville kungen införa Luthers lära men han vågade inte. Efter klockupproret vågade han och mässan skulle hädanefter läsas på svenska och kyrkan skulle styras av kungen. Han kallade även in alla onödiga dyrbarheter från kyrkorna som sedan smältes ner till guld och silvertackor och fördes till Eskils gemak (skattkammaren på Stockholms slott).

I Småland var inte heller allting så bra. Bönderna, som hade en ledare som hette Nils Dacke, var missnöjda och ville inte lyssna. De tyckte att Gustav hade gjort det alldeles för svårt för dem genom att höja skatten och förstöra gudstjänstlokalerna. När Gustav Vasa fick reda på det här skickade han en krigshär år 1542. I krigshären fanns bland annat tyska knektar som skröt om att de kämpade tappert men de blev överraskade med ett pilregn på vägen. De flesta blev dödade men de andra flydde. Under vinterhalvåret blev Nils Dacke kung över Småland men under våren sände Gustav Vasa nya starka trupper och de besegrade bönderna den här gången. Nils Dacke blev sårad och flydde men kungens män dödade honom när han hade hunnit till Blekinge.

Jordeböcker

Gustav Vasa hade infört riksdag och också en speciell sorts bok. I böckerna lät han anteckna om alla gårdar och vad de betalade i skatt. Dessa böcker kallades jordeböcker. Man betalade oftast med det som var typisk för sitt landskap som till exempel: lax, mårdskinn eller järn. Det stod även om man hade begått något straff så fick man böta. Det var oftast djur man bötade med men i vissa fall döden. Ett exempel på brott som gav dödsstraff var trolldom.

Gustav Vasas familj

Gustav Vasas första fru var en tysk prinsessa vid namn Katarina, hon födde honom sonen Erik.
Katarina blev gravid en andra gång men fick missfall på en fest där hon dansade allt för vilt.
Kort därefter dog hon. Gustav Vasa gifte sig två år senare med en adelsfröken vid namn Margareta Leijonhufvud. Hon födde honom tio barn varav två stycken dog vid ung ålder. Fem flickor och tre pojkar överlevde. Barnen hette: Katarina, Cecilia, Anna, Sofia, Elisabet, Johan, Magnus och Karl.
Äktenskapet varade i 13 år, fram tills Margareta dog. Gustav Vasas tredje fru hette Katarina Stenbock och bodde på Torpa stenhus. Katarina var vid den tidpunkten 16 år och redan förlovad med en ung adelsman vid namn Gustav Johansson tre rosor. Gustav Vasa var då 56 år gammal. Det sägs att hon sa i sömnen ”Gustav Vasa håller jag mycket kär, men Rosen glömmer jag aldrig”.

Gustav Vasas död

År 1560 blev Gustav Vasa svårt sjuk och höll sin sista riksdag där bad han om ursäkt till alla som han hade gjort illa. Kort där efter dog han